En fråga som jag gjort mitt bästa att svara på
"Jag undrar om du har några bra tips om hur ens tankebanor sa gå när man träffar en ny person som man finner sig nyfiken på. Om hur man ska tänka för att inte lämna ut sitt hjärta för snabbt till en annan människa. Då jag är en person som har väldigt stort hjärta, där alla får rum. Detta gör att jag många ggr blir avvisad. Ett annat problem jag har när jag väl blir avvisad ökar mitt intresse, då jag finner denna mer spännande då. Män som inte ser mig känner jag en attraktion till, de som väl ser mig för den jag är ser jag förbi.. Detta är ngt som jag inte riktigt känner mig bekväm med, för att jag vet att ska jag någon gång finna någon att dela mitt liv med måste mina tankebanor ändras i denna fråga. Men hur då?!"
Hej och tack för din fråga! Först och främst så vill jag säga att jag utgår från mina egna erfarenheter. Då jag har varit tillsammans med samma man ett tag så är där med flörtande något som känns väldigt avlägset för mig. Men jag vill ändå dela med mig av mina tankar.
Du beskriver det som att du har ett stort hjärta där alla får rum. Jag tycker att det låter så fint. Det är så många som är avskiljer sig från omvärlden och inte släpper in någon överhuvudtaget. Självklart kan det bli för mycket, som du beskriver. För i vårt hjärta tycker jag att de som verkligen betyder något, ska finnas. Jag får känslan av att du är en godhjärtad människa som gillar att vara social. Det betyder ju att människor ofta dras till de som är sådana. Av en anledning, eftersom du är genuint trevlig och omtänksam. Kanske ska du stanna upp och tänka till, när du träffar nya människor. Känna efter om du vill lämna ut dig själv och ditt hjärta till just den personen? Varför isåfall?
Hur är det ditt självförtroende och din självkänsla? För det du beskriver att du blir mer intresserade av dem som inte visar intresse, tyder på att du har ett behov av att bli sedd och få bekräftelse. För de killar som visar intresse, de vet du ju att de redan finns där. Men kanske är det så att du känner ett behov av att bli sedd? Sen tror jag det ligger i människans natur att bli mer intresserad av det vi inte kan få. Så det behöver inte vara en djupare innebörd än så. Men det viktiga här är att du är medveten om det, då kan du göra något åt det! En människas personliga utveckling tar aldrig slut. Ett steg i rätt riktning är bra, oavsett storlek.
Det är svårt för mig att ge några bra råd och tips i detta ärende. Men jag har gjort mitt bästa, kram på dig!
Kanske finns det någon som läser bloggen som kan ge tips?
Våga ta första steget
"om att våga våga, typ ta första steget till en kyss eller bara hålla handen. om att vara okysst. jag har aldrig vågat någonting. jag är kär i en kille. jättekär. ibland tror jag att han gillar mig också (vet inte om det bara är inbillning som min hjärna hittar på för att göra mig lycklig). men av vissa händelser så är chansen ändå rätt stor. hoppas jag. men jag vågar inte. hur ska jag gå vidare? vi är kompisar. men det är inte som om jag bara kan ringa honom, eller jo det skulle jag säkert kunna. men jag är feg. jag vågar inte. rädd för att förlora istället för att tro på vinst. vet inte riktigt vad jag ville med detta men det var skönt att skriva av sig lite."
Hej och tack för din fråga. Jag känner igen mig så mycket från min första förälskelse i högstadiet när jag läser detta. Hjärtat pirrade till och magen hade fjärilar varje gång jag såg honom. Jag visste inte om han var intresserad eller inte, men det verkade som så. Jag tänkte nog som du att jag ville tro och hoppas på vinst, istället för att försöka och ”förlora”. Hur slutade min historia? Vi blev inte tillsammans.. det rann ut i sanden, min förälskelse. Kanske för att jag inte tog chansen på discot, utan var bortrest? Vem vet. Idag är jag väldigt kär och förälskad i min pojkvän som jag träffade efter det.
Jag tycker att du borde fundera på hur din självkänsla är? För om man är trygg i sig själv så gör det inte så mycket om man misslyckas med något, för du vet att man går vidare efter det. Vi utvecklas av sådant som kan kännas väldigt tufft. Och när det kärlek är det svårt att ge tips. Vi är alla olika människor och situationer.
Vi måste utgå från oss själva ibland när vi ska ta beslut. Vad känns bra i hjärtat? Vad vill du? Vill ha en kyss eller en kram av killen eller stå i en hörna och undra? Ibland kan jag faktiskt undra om min första kärlek var intresserad av mig.. Och det var många år sedan! Det viktiga är att du gör vad som känns bäst för dig och som du kan stå fast vid. Skulle du exempelvis vara på en fest och killen är där. Fråga dig själv då, om du vill prata med honom just i detta nu? Och du faktiskt ska våga gå fram och prata mer, lära känna honom och visa intresse. För om du bestämmer dig och gör det, och det går bra är det ju toppen! Skulle det gå mindre bra, så har du vetskapen att du gjorde ditt bästa och det som kändes bäst då. Det kan du inte ha dåligt samvete över eller känna dig dum. Det kommer alltid finnas obesvarad kärlek i världen, tyvärr. Men samtidigt måste vi våga för att se det fina i kärlek.
Jag hoppas inte inlägget verkar allt för rörigt, utan att ni kan utläsa något vettigt ur det. <3
Fråga: Hur kan jag tänka mer på mig själv?
"Ge mig tips på hur man ska tänka mer på sig själv, jag försöker nämligen hjälpa alla andra och tänker inte på mig själv och jag har så mycket tankar så jag blir stressad.." /Lona
Viktoria svarar: Det är en bra egenskap att vilja hjälpa andra människor men ibland kan det gå för långt. Först tror jag att du måste fråga dig själv om du hjälper dem för din skull eller deras? Det kanske verkar som en konstig fråga, vi hjälper ju folk för att de behöver hjälp, men det jag menar är att om vi enbart hjälper andra för deras egna skull så blir det i slutändan bara jobbigt för dig. Speciellt om du sedan inte får hjälp tillbaka när du behöver det.
Självklart finns det olika situationer som påverkar oss och jag menar inte att du ska gå till att bli självisk och inte hjälpa någon. Men det är viktigt att du börjar tänka på dig själv också och att du får tid för dig själv. Är du stressad och mår dåligt över det kommer du ändå i slutet inte kunna hjälpa till på bästa möjliga sätt när du vill.
Har du problem med att säga nej? För det är ett klassiskt misstag att vi får för oss att folk skulle hata oss om vi sa nej. Att vi måste finnas till för andra konstant. Men, då vill jag att du ska fundera på när andra säger nej om du till exempel frågar dem något. Är det så hemskt? Nej, ofta tar vi det som ett nej och går vidare. Det handlar om att ta det till en bra nivå, att börja säga "nej" till allting är inte alltid bästa steget. Lyssna på dig själv helt enkelt, att gå emot sig själv sänker både självkänslan och det goda humöret.
Du måste leva ditt liv och kunna hantera situationer som de kommer precis som vi andra ska leva våra liv. Jag hoppas inte texten var allför rörig, det jag ville få fram var att det bästa är att lyssna på sig själv och lära sig acceptera tanken på att man inte kan göra allting hela tiden.
Jag har tidigare svarat på frågan "Hur kan jag lugna ner mig?" i ett inlägg. Där har jag gett tips för att lugna ner sig, kanske även det läsvärt i detta fallet?
Har ni läsare några tips? Skriv gärna!
Fråga: Beror det på min blyghet?
"Jag vill bara tacka för en super blogg! Den är verkligen helt fantastisk. Precis en sådan som man kan behöva ibland. Jag har arbetat med min självkänsla drygt ett år. Det går upp och ner, men jag har mer självkänsla än vad jag hade då. Ett problem är att jag har en stor blyghet. Ibland är det dålig självkänsla, men jag skulle vilja att det känndes naturligt att ta plats i grupper med 3-4 st. Jag tycker det är jätte kul att prata med människor, men jag kan bli så blyg. Har det med självkänsla, självförtroeende elller är det bara min personlighet ? Som sagt tack för en grymt bra blogg." /FeliciaViktoria svarar: För det första, tack så jättemycket för dina fina ord om min blogg, de värmer verkligen. Att få sådana kommentarer får mig att inse värdet av min blogg. Så, tack! För det andra, vad glad jag blir att du jobbar med din självkänsla! Jag tror att många kan må dåligt och inte veta att det är självkänslan som "spökar". Då är det också svårt att försöka göra något åt det.När det gäller blyghet så är det något jag själv inte är så insatt i eftersom jag inte ser mig själv som blyg. Med det sagt så ska jag ändå försöka att svara på din fråga så gott jag kan. Förut så vågade jag inte ta plats bland människor, speciellt om jag inte kände dem och ibland så kan jag fortfarande "känna av" det gamla beteendet. (Jobbiga tankar dyker upp och jag får intala mig själv att det är lugnt.) Vanor kan sitta djupt om man har haft dem länge. Kanske är det så att din blyghet och dåliga självkänsla tidigare satt stopp för dig att våga ta plats i grupper? Men nu är skillnaden att du vill - något som är viktigt.
Kanske är det så att du behöver öva självförtroendet när det gäller att prata i grupp? Det viktigaste för att förbättra sitt självförtroende är att göra det, du kommer känna dig mer trygg i situationen om du har mer erfarenhet. Så öva på det, ta små steg och övervinn de tankar som kanske dyker upp.
Vill du ha mer tips så kanske mina inlägg här nedan kan inspirera dig:
Mina tips för att förbättra självförtroendet
Frågor & svar om självförtroende
Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende
Har ni läsare något bra tips? Skriv gärna!
Fråga: Hur kan jag acceptera mig själv?
Hej, jag ska jämt hitta fel på allt och alla och framförallt mig själv, kan du inte skriva ett inlägg om att acceptera sig själv och andra och sluta hitta fel på allt? Det börjar bli jobbigt.. / EViktoria svarar: Jag utgår alltid från mig själv när jag skriver och därför är det inte säkert att det fungerar för alla men jag hoppas ändå att du får dig en tankeställare. På någotvis så verkar det som att vi har lättare att acceptera oss själva om vi är snäppet bättre än någon annan. Hur skulle det vara om du, när tankar som, "hennes hår är mycket värre än mitt" istället tänker "vad gör det om hennes hår är värre? Det påverkar ändå inte mig. Mitt hår är bra som det är och jag är fin ändå". När du börjar hitta fel hos dig själv eller någon annan, sätt stopp för tankarna direkt. Låt inte de mala på, vi kan inte styra alla våra tankar men vi kan försöka påverka det vi kan.Att ifrågasätta tankar är något jag tidigare skrivit om på bloggen och med det menar jag att du ska försöka komma underfund med varför du tänker på ett visst sätt. Ibland maler vi samma tankar hela tiden utan att egentligen fundera över varför. Jag tror det tillhör vanligheten att vi alla någon gång jämför oss med andra, men det blir jobbigt när det går för långt.
Varför ska du hitta det som du inte tycker om hos dig själv när det bara gör dig ledsen? Försök att ändra de tankarna och istället se de positiva sidorna hos dig själv. Lägg märke till de stunder då du gjort något bra och bekräfta dig själv. Utan att jämföra dig med någon annan eller hitta fel, "det var ju inte helt rätt och det.." osv.
Det sista tipset (men även det viktigaste) jag skulle vilja ge dig är att jobba med självkänslan. Vi har alla olika anledningar till varför vi gör på ett visst sätt men en god självkänsla är viktigt. Då får du upp ögonen för dig själv, att du är bra som du är. Det är ingen mening med att försöka öka sitt egna värde genom att förminska andras.
Nu blev det mycket text och istället för att babbla på ännu mer så har jag länkat några tidigare inlägg som också kan värda att läsa:
PASSANDE INLÄGG
»Du är bra!
»Mina tips för en bättre självkänsla
»Depp: Jag jämför mig med andra
»Tema: Du är unik
»Mina tips för en bättre självbild
»Vickans skola om tankar: Lektion 3, är den tanken ens vettig?
Frågor och svar: Självförtroende
VAD ÄR SJÄLVFÖRTROENDE?
Självförtroende handlar om det förtroende du har till dig själv. Självförtroende kan skilja sig oerhört mycket hos var och en av oss. För den som har spelat gitarr hela livet så är det enkelt för han/hon att ha ett bra självförtroende när det gäller att spela. Till skillnad från mig som inte alls kan spela gitarr. Men jag som har enkelt att skriva och känner stort självförtroende när jag ska skriva något. En person som har svårt att skriva, kan då känna sig mindre säker och självförtroendet är inte så högt.
Bra självförtroende kan du ha inom allt möjligt, sång/sport/att träffa människor/tala/läsa/skriva osv. Allting du gör kan du också känna olika för beroende på om du anser att du kan det eller inte. Du kanske tycker att du är kass på att sjunga, men andra tycker inte det. Då har du dåligt självförtroende för du har en uppfattning om din egna förmåga. Det kan vara svårt att tro på dem då, speciellt om självkänslan samtidigt är låg.
TECKEN PÅ DÅLIG SJÄLVFÖRTROENDE?
Självförtroende kan visa sig på olika sätt och även det som är tecken på det. Jag hade förut svårt att tala inför klassen när vi hade presentation. Jag var nervös långt innan, hade ingen tro till att jag skulle fixa det och blev röd i ansiktet. Tankar om att de andra inte lyssnade eller att jag skulle säga fel gjorde att jag blev ännu mer stressad. Jag hade inte bra självförtroende när det gällde att ha en presentation. Med dåligt självförtroende så är det svårare att försöka sig på nya saker om man har misslyckats gång på gång, då självförtroendet gärna sjunker i bottnen. Men olika tecken kan vara:
- Du känner dig osäker inför din uppgift
- Du har misslyckats förut och tror inte att du kan klara det
- Du undviker en del uppgifter eftersom du tvivlar på dig själv
- Du har gjort det du ska göra förut men misslyckats gång på gång (och känner därför osäkerhet)
Dock så vill jag poängtera att vi alla känner nervositet ibland. Det är mänskligt och behöver inte tyda på dåligt självförtroende. Dessa tecken är mer en riktlinje för vad som kan vara tecken på dåligt självförtroende men kan även bara visa att du är lite extra nervös en dag. (Om du i vanliga fall känner dig säker på det du ska göra)
VAD BEROR DÅLIGT SJÄLVFÖRTROENDE PÅ?
Det är en svår fråga då jag tror det är inviduellt. Men jag tror att det är enklare att skaffa sig bättre självförtroende på ett visst område än vad det är att skaffa en bra självkänsla. Kanske har du misslyckats med något tidigare och detta får dig att misstro din själv? Eller så har du kanske inte vågat pröva och därför vet du inte? En del får ofta höra att de är jätteduktiga på något och då är det enklare att få ett bättre självförtroende.. till skillnad från den som aldrig fått beröm och bekräftelse för sin insats.
HUR SKAFFAR MAN BÄTTRE SJÄLVFÖRTROENDE?
Att öva på det du tycker är svårt. Om du anser att du har dåligt självförtroende när det gäller att prata med nya människor.. då är det bästa att öva på det. För om du får mer erfarenhet genom att göra det så kommer du kunna återgå till de minnen där du lyckades. Du får enklare att tro på dig själv om du vet att du faktiskt kan. Så övning och att försöka våga, det är ett stort steg emellanåt men börja smått.
Att förbättra på självkänslan kan också vara nyttigt. För har du en dålig sådan kan det vara svårare för dig att få ett bra självförtroende, eftersom du inte tror på dig själv alls.
SJÄLVFÖRTROENDE OCH SJÄLVKÄNSLA, VAD ÄR SKILLNADEN?
Som jag tidigare skrev så är ett bra självförtroendet tecken på att du känner inombords att det du ska göra är något du klarar av. En säkerhet helt enkelt. Desto fler gånger du gör något, desto större är chansen att du kommer känna bra självförtoende.
Men vad är då självkänsla? Det är känslan du har för dig själv, den är din personliga grund. Har du en bra självkänsla kan du enklare hantera med- och motgångar här i livet. Med bra självkänsla är det enklare att älska sig själv för den man är, eftersom man inte påverkas av andra människor konstant omkring en. Att jämföra sig själv med andra kan man göra men på ett bra sätt. Till skillnad från en person med dålig självkänsla, som jämför sig med andra människor hela tiden och mår ännu sämre av att göra det. De kan inte se sina positiva sidor.
(En person med bra självkänsla kan även denna ha dåliga dagar. Då kan det lätt bli så att man jämför sig med andra på "ett dåligt sätt".)
PASSANDE INLÄGG (som jag har publicerat tidigare)
Skillanden mellan självkänsla och självförtroende?
Vad är självförtroende?
Vad påverkar självförtroendet?
Hur får man bättre självförtroende?
Fråga: Hur kan jag lugna ner mig?
Fråga: Jag undrar om du har några bra tips emot stress? Känns som jag bokstavligen stessar och oroar mig för och kring saker hela tiden. När jag försöker koppla av så fungerar det inte, eftersom jag vet att jag hela tiden skjuter undan saker jag egentligen borde göra. Hur ska jag hinna med alla saker som måste hinnas med att göra varje dag utan att stessa sönder mig själv och samtidigt få tid att bara njuta ibland och koppla av? / Sanna
Jag svarar: När det gäller stress så känns det ordet för mig så oerhört laddat. Att svara på hur du kan minska på stressen är inget jag kan försöka att hjälpa dig med.. men jag ska, i bästa möjliga mån, ge dig tips på hur du kan minska på oron och få tid för att njuta istället. När jag läser din text så kan jag se ett mönster och att det du beskriver är sådant som påverkar varann: Du oroar dig för saker, du skjuter upp grejer och mår dåligt över att du inte kan få koppla av. Vilket egentligen inte är konstigt eftersom du går och funderar hela tiden då tankarna påminner dig om det du har skjutit upp och det du oroar dig över. Vilket skapar en situation där du inte kan njuta av nuet pga av tankarna.Först och främst, fundera på varför du skjuter upp det du måste ta i tu med? Finns det något mönster (kanske tycker du att det är obehagligt att ringa de där samtalen?) och varför har du i såfall detta beteende? Det bästa är att ta i tu med saker så fort de dyker upp, även om det inte alltid är möjligt. Att skriva en lista med saker du ska ta hand om under morgondagen och sedan bestämma att du inte får sitta vid datorn förrän du har tagit hand om dem. Det fungerar för mig.
När det gäller att vara orolig så finns det så många olika sätt som den visar sig på. Att vara orolig för saker som kommer att ske i framtiden, där man inte riktigt vet vad som ska ske, är vanligt. Det som är jobbigt är när detta beteende sker ofta och påverkar en negativt. Det verkar som att du oroar dig över att du ska göra i framtiden men fortfarande inte har gjort de saker som du har skjutit upp. Kanske lever du inte alls i nuet utan i det förgångna och i framtiden? Med framtiden menar jag att du funderar på allt som kommer att hända i nästa vecka, nästa månad osv.. Lite längre ner har jag länkat några inlägg som jag tror kan hjälpa dig att få lite tips och idéer kring att "vara orolig för det som komma skall".
Slutligen, hur ska du kunna unna dig tid? Ett tips är att fundera över hur en vanlig dag ser ut för dig och hur du planerar den. Tar du tag i sakerna så fort som möjligt så skjuts de inte upp till nästa dag vilket resulterar i en sak mindre att oroa dig för. Själv är jag väldigt duktig på att sitta vid datorn hela dagen, då jag i skrivande stund är arbetslös.. För att sedan inse att hela dagen har gått och jag inte har gjort något vettigt. De stunder så brukar jag försöka ha lite koll på nästa dag hur jag kan städa och fixa i lägenheten, innan jag får sitta vid datorn. Det blir lite av en morot. Det är svårt för mig att skriva hur du ska planera din dag för att få mer tid men att du har insett att du måste ta det lugnt är ett steg i rätt riktning. Jag hoppas bara att min text här gav dig någon idé. (Har du förresten funderat på något som gör att du kopplar av, kanske en bra bok eller ett bad i badkaret? Det är lättare att ta sig tiden för något om man vet vad det är och kan se fram emot det)
PASSANDE INLÄGG
»En dålig kväll
»Att vara orolig helt i onödan
»Vickans skola om tankar, lektion 3: Är den tanken ens vettig?
»Nervös och orolig? Nej, tack!
Frågor & svar om självkänsla
Varför har vissa dålig självkänsla men ett bra självförtroende?
Självkänslan är grunden till hur du tänker och känner om dig själv. Självförtroende handlar om tron till det du kan prestera, i t.ex fotboll eller en presentation i skolan. Att man kan ha en dålig självkänsla men ett bra självförtroende kan bero på om man t.ex spelat fotboll hela livet. Du vet att du är grym på det och att du gör mål, därför är tron till dig själv stor eftersom du har lärt dig att du kan. Du har övat, misslyckats ibland och vunnit. Allt sånt där påverkar våra tankar om oss själva. Därför kan man känna dålig självförtroende inför något nytt, för man vet inte riktigt hur det kommer att gå.
När det tex är en Diskussion i skolan är jag ofta tyst och är sällan med och pratar kan det vara tecken på dålig självkänsla? Det kan det absolut vara ett tecken på dålig självkänsla.. När det gäller den dåliga självkänslan så kan det bero på att du är nervös för vad de andra tycker, om det kommer att tycka som du eller inte. Har man dålig självkänsla vill man gärna vara lite i bakgrunden och inte ta plats, med risk för att bli ifrågasatt. Ibland är det inte lätt att få fram sina tankar om man är i en grupp med människor som är väldigt framåt. Då får man helt enkelt försöka ta plats själv på bästa möjligt sätt. Men ibland så har man kanske helt enkelt inte något att tillägga i en diskussion och då är det ju förstås en annan sak.
Hur ska man göra för att inte "glömma bort" att motionera självkänslan? Alltså, om man känner att man mår bra över sig själv kanske man glömmer att berömma sig själv och börjar må dåligt igen... hur ska man göra för att förhindra det? I slutet av veckan så kommer ett inlägg som jag har valt att döpa till "Så behåller du en bra självkänsla", där jag skriver mina tips och tankar kring det.
Anser du att det finns något mer som man kan göra för en vän med dålig självkänsla förutom att försöka muntra upp personen? Detta är en fråga jag inte tänkt på tidigare så därför vill jag poängtera att detta är mina tankar kring det, vilket betyder att det inte nödvändigtvis behöver vara rätt i alla lägen. Men beröm till dig att du har sett att din vän har dålig självkänsla och att du försöker uppmuntra denne. Det tyder på att du är en riktig vän och det behöver vi alla. Tipsen då? Hm, jag tror att om man är ärlig mot sin vän (vilket man ska vara) så är det större chans att din vän tror på dig om du t.ex förklarar att hon är fin och älskar henne för den person hon är. Att du finns där för din vän dagar då hon mår bra men även andra dagar då hon kanske känner sig nere, så att hon förstår att du tycker om din vän oavsett. Det är viktigt att uppskatta sina medmänniskor och visa att man tycker om dem.
Vet hon själv om att hon har dålig självkänsla? Har ni en bra relation så att du känner dig trygg nog att "ge henne tips", kolla om hon har läst böcker som handlar om självkänsla. Hon kanske inte är medveten om vad som får henne att må dåligt? (Mina boktips hittar du här)
Att vara en riktig lyssnare är också viktigt, i alla sammanhang! Ibland kanske man behöver få höra att tankarna är helt vilsna, men inte bli dumförklarad! Vi är alla olika som människor och likaväl som vissa tänker att "allt löser sig" så finns de som tänker att "inget löser sig". Om du är något av det ena och har svårt att förstå hur de andra tänker, gissa då hur de tänker om dina tankar?
Har du något att tillägga på mina svar? Dela med dig av dina tankar!
Vad är dina tips för att få en bättre självbild?
Nu är jag inte utbildad inom detta som ni redan vet men jag kan ju säga vad jag har insett från att ha mått dåligt till att få en bättre självkänsla:
- Lägg inte ner så mycket tid på vad du tror att andra tror om dig. Du kan inte läsa deras tankar, de kanske tänker jättebra saker om dig? I grunden ska du tro på dig själv och det är viktigast!
- Det är okej att göra misstag, det är inget man gör medvetet och vi lär oss faktiskt av dem. Tänk efter själv, misstag minns man och gör därför, förhoppningsvis, inte om dem igen.
- Läs böcker om t.ex självkänsla, det kan öppna ögonen för en att man faktiskt har dålig självkänsla men att man kan jobba på den med t.ex tips i boken.- Gå på samtal, jag har själv fått mycket hjälp av att gå på samtal hos en kurator. Det gav mig möjligheten att se mig själv ur ett nytt perspektiv och jobba med de delarna jag hade problem med.
- Tänk inte överdrivet mycket: Tänker du en negativ tanke om dig själv så kommer det antagligen komma ännu fler negativa tankar. Man låser lätt tankarna på ett problem eller bekymmer, istället för att försöka se helheten och inte älta saker i onödan.- Gör saker som får dig att må bra helt enkelt. Sträva inte emot dig själv, skäm bort dig själv och fokusera på det positiva hos dig själv. - Sist men inte minst, våga anta en utmaning. Många utmaningar har fått mig att utvecklas, fast det var något jag först insåg i efterhand och nu har insett vad de betydde för mig.
Vad tycker du vi tjejer ska säga till oss själva framför spegeln?
Fråga: Vad tycker du vi tjejer ska säga till oss själva framför spegeln?Viktoria svarar: Jag tror att det är viktigt att vara positiv. För nog kan det kännas lite knasigt att stå där och se på sig själv framför sig medan man ska säga bra saker till sig. Men, vad ska man säga? Det finns nog olika meningar att ta till vid olika tillfällen, t.ex om du vill stärka din självkänsla:
Jag är bra, Jag är värdefull, Jag är vacker, Jag kan om jag vill, Jag älskar mig själv för den jag är.
Det kan kännas konstigt att säga det i början, men du är dig själv närmast så ta vara på det och peppa dig själv. Man ska inte ge upp, även om det känns som att det "inte stämmer" osv så tänk själv hur lätt det är att man inser något efter några gånger..? Fortsätt och ge inte upp!
En fråga som får ett svar
Fråga: Hej! Har precis hittat till din blogg och du verkar vara väldigt smart och bra på det du gör så har en fråga till dig. Hur slutar jag bry mig om vad andra tycker? Det känns som att allt jag lever för är att folk ska tycka om mig. Jag är så beroende av bekräftelse och så att jag inte ser någon annan mening med livet. Går något dåligt och någon inte gillar mig, eller kanske flera, då ser jag INGET positivt med livet. Att äta god mat och bara njuta och umgås med familjen känns helt onödigt KAN inte må bra av något, förrän jag får bekräftelse igen. Detta är väldigt jobbigt och har märkt att de gångerna jag har annat för mig än sökandet efter detta (När jag till exempel mår väldigt bra eller när jag mår väldigt dåligt och tänker på något som oroar mig hela tiden) så är jag rolig att umgås med och jag blir omtyckt men så fort jag börjar försöka bli omtyckt så blir allt konstigt.. Jag behöver verkligen hjälp med detta, det är väldigt jobbigt men vet bara inte hur jag ska göra. Tacksam för svar, Sara.Viktoria svarar: Hej Sara! Eftersom din kommentar var helt anonym så väljer jag att svara på din fråga i bloggen. För det första; Jag är inte utbildad utan jag är "självlärd", men jag ska försöka svara på din fråga. Vad jag förstår så är det en stor del av ditt liv, att hela tiden få bekräftelse från andra människor? Har du funderat på hur det kommer sig att ditt liv kretsar kring bekräftelse? Jag vet själv av egen erfarenhet att jag var på ett visst sätt förut pga av saker som hade hänt tidigare men kunde ändra mig när jag fick insikt om det. Hur känns det när du får bekräftelse? Det kan inte kännas tillräckligt "bra" eftersom du hela tiden strävar efter mer? Det har kanske blivit en vana att du måste ha bekräftelse och att "allt känns lugnt" för att du ska känna att situationen är bra. Jag tror att du måste lära dig att se betydelsen i det du själv tycker och tänker. Att man vill ha bekräftelse är naturligt, men det har ju för dig blivit något jobbigt och jag tror att det kan grunda sig i en osäkerhet hos dig själv. Förut så ville jag inte "trampa någon på tårna", jag kunde inte ta en konflikt överhuvudtaget för jag var så nervös och rädd. Det är skitjobbigt och jag tror det är något liknande du uppplever?Du skriver att "du lever för att folk ska tycka om dig" och du skriver även att du inte ser något positivt med livet om någon inte gillar dig eller om något går dåligt. Jag känner igen mig att vara orolig över om ingen tycker om en, jag har själv varit där. Men jag skulle vilja dela på dessa två begrepp: Bekräftelse och oron, för det är skillda saker även om de kan flätas samman... Att du känner att allt rasar samman om ingen gillar dig, varför känner du så? Har det hänt något tidigare i ditt liv som fått dig att börja tänka så? Nu blir det många frågor här men det handlar om att få upp ögonen för situationen vilket du har gjort och det är jättebra att du vill förändra det för jag kan förstå att det är jobbigt att ha det som du har. Tyvärr har jag inga konkreta tips hur du ska göra men nedan så har jag några förslag till dig, jag hoppas att du finner något av intresse i mitt svar och jag önskar dig lycka till!
- Har du talat med någon om detta? (Kurator/psykolog?) Kanske skulle det vara bra för att tala av dig och få lite
perspektiv på situationen men även råd.
- Njut av nuet, för det tror jag att du har svårt för eftersom du hela tiden funderar på alla omkring dig.
- Låt inte allt kretsa kring bekräftelse, försök finna andra sätt att må bra på genom att t.ex stärka självkänslan.
- Alla kan inte tycka om dig (Men det gör inget!) Jag vet att det kan kännas tungt och att man inte vill vara ovän med någon, men istället för att oroa dig om det, var dig själv och försök bli starkare i dig själv!
- Har du läst Mia Törnbloms bok: Självkänsla nu!(läs mer här)? Annars, gör det! En annan bok är "Se mig" av Emma Phil (läs mer om den här) Den sistnämnda boken har jag ej läst, men den verkar väldigt intressant och passande!
Även jag kan slarva
Fråga: "Då du har en riktigt dålig dag, vad är det då som får dig på bättre humör och tankar?"Viktoria svarar: Det beror helt och hållet på vad som har gjort att dagen är dålig men är det något "enklare", så brukar jag försöka göra något roligt eller lyssna på en speciell låt som jag gillar (youtubelänk) och dansa runt i lägenheten. Låter det töntigt? Tänk då vad byggarbetarna utanför tänker då.. Skämt åsido. Jag är bättre nu på att kunna försöka tänka på annat än vad jag var förut, men försök att göra något som får dina tankar distraherade om det är något du inte orkar ta itu med nu. Se tv, läs en bok, gör något som passar dig. Fokusera inte så mycket på det som får dig på dåligt humör, jag vet att det är jobbigt, men man ska inte låta negativa saker påverka en, låta den ta energi men även tankekraft ifrån en. Är det värt det? Men jag har dåliga dagar och ibland tillåter jag mig att "falla ner och känna mig dålig"(lyssna på sorlig musik, vara nedstämd), för att sedan rycka upp mig och göra något åt saken dagen efter. Det går inte att vara på topp jämt!
Vad gör du om du har en dålig dag?
Slutligen så vill jag be alla som läser detta att rösta på mig i detta inlägget som månadens blogg, tack!
Vad påverkar ens självkänsla?
Nu är jag förstås ingen utbildad person i ämnet eller proffesionell utan detta är mer mina tankar och funderingar kring vad som påverkar ens självkänsla...
Jag tror att en del handlar om när man är yngre, för då formas vi som människor och lär oss hur man ska bete sig och vara. Har man fått höra under en längre tid att man är dålig och inte kan göra något vettigt så är risken stor att man tror att det är så. Men händelser i livet, t.ex motgångar eller medgångar för den delen och tankar om sig själv, påverkar självkänslan.
Utmaningar är också något som påverkar oss och är det något jobbigt som man sen i efterhand kan se tillbaka och känna att man fått något utav, då är det en positiv utveckling i rätt riktning. Jag tror att det är viktigt att våga anta utmaningar, jag vet personligen att de har hjälpt mig att bli starkare för man får mer erfarenheter att gå på.. Istället för att bara tänka på den där gången då man inte alls lyckades.
Är människor vänliga mot en och uppskattar en så är det enklare att tycka om sig själv. Självkänsla är något man måste underhålla, ibland har man upp- och nergångar i livet och så kan det vara med självkänslan också.
"Hur kan man se en själv som andra ser en?"
Jag fick en fråga om jag inte kunde skriva om "Hur man ska göra för att se sig själv som alla andra ser en, det finns så många som tycker att de är tjocka/smala/fula men som kanske inte alls är det." För att få lättare att besvara frågan så gör jag om den lite:"Hur kan man se en själv som andra ser en?"Jag trodde länge att jag var på ett visst sätt och beteede mig på ett visst sätt. Det var när jag började bli mer medveten om mig själv som jag insåg att jag inte var samma person som för tre årsen och att jag inte såg likadan ut som jag gjorde då. När jag insåg det kändes det som att jag var fejk, att jag var tvungen att fortfarande vara sådan.. men så är det inte. Jag kan se de få gånger då detta har skett under mitt liv, har det varit lite av ett "uppvaknande" för mig och att jag sett världen med nya ögon.
För jag insåg att hur jag tror att saker är, inte alltid är så. Man kan tro att man är en osocial människa som inte alls är omtyckt medan andra anser att man är en jättego person. För att se sig själv ur andras perspektiv så tror jag att man måste minska sina krav på sig själv och titta på sig själv med lite snällare ögon, för människor är ganska upptagna av sig själva och därför så uppfattas vi nog på olika sätt från olika människor. Det ligger i betraktarens ögon så att säga. Det är viktigt att veta att man inte alltid kan komma överens med alla och därför kommer det alltid finnas delade åsikter om hurdan du är som person, det viktiga är att du har en bra grundbild av dig själv. Va ärlig mot dig själv och man kan inte förändra något förrän man insett det.. men kom också ihåg att du är grym och unik som person.
Men när jag funderade på detta så började jag fundera på hur jag är och hur jag uppfattas av andra människor. Det fanns ju bara ett sätt att få reda på det, fråga några i min omgivning om hur "de ser mig".. och där gick åsikterna inte alltid medströms...
När känslorna tar över..
Fråga: "Jag brukar alltid bli så orolig och nojig inför nya saker, trots att jag egentligen vet att det är lugnt och att jag tycker det är spännande! Hur kan man lyckas intala sina oroliga känslor att allt är ok och att det kommer att gå bra? För min hjärna säger det...men känslorna vill inte ge sig. Det ordnar sig ju alltid men det är just det där otroligt jobbiga känslorna innan som jag skulle vilja slippa!"
Viktoria svarar: Ibland kan det vara lätt att inför nya saker känna blandade känslor, kanske är du van vid att vara nervös och därför flyger tankarna och känslorna iväg. Jag vet att en del gånger när jag mådde som sämst så tänkte jag på ett visst sätt och nu när jag tänker annorlunda, så känns det "fel" att tänka positivt och på ett nytt sätt. Fast så är det ju inte.För ibland så kan tankarna säga åt dig att det kommer att gå bra och du släpper dem för en stund. Men ändå så känner du att du är nervös och orolig. Detta kan verkligen vara jättetufft, precis som att man har två stycken inom sig som inte kan bestämma sig! Den ena tillåter dig inte att vara glad utan tvingar dig att tänka negativt och det ligger i bakhuvudet hela tiden och påverkar dina känslor. Sen har du den som vill tänka positivt och försöka men som inte alltid "vinner kampen" Man måste lära sig själv att unna sig att tänka positivt och förstå att det är bra att faktiskt göra det. För när man inser att man tänker på "fel sätt" så kan man också börja fundera över vad som egentligen är ett "bra tankesätt". För har man varit van vid att alltid tänka negativt är det svårt när man börjar tänka positivit, för känslorna du brukade känna finns ju kvar där. De fortsätter gärna att göra det de är vana vid, göra en nervös och orolig. Vad gör man? Mitt tips är att varje gång när du tänker att det kanske går fel så försök tänk istället:
1. Du kan inte veta hur det kommer att bli, varför då tänka på det?
2. När tankarna flyger iväg med konstiga funderingar, ställ dem mot väggen. Är de verkligen vettiga? Ofta inte, vi tillåter oss själva att gripas av lite panik och låta det gå för långt när ofta ett sunt tänkande kan underlätta det.
3. Fundera på varför du är nervös/orolig, på djupet ofta så är det ganska "fjantiga" saker (så var det för mig iaf!)
4. Man mår alltid bättre av att försöka tänka positivt även om det är svårt ibland!
Känslorna är verkligen de som kan påverka en starkt och de som vi inte kan styra själva jämt. Tankarna kan man ändå försöka påverka genom att t.ex tänka posivit. Men har man haft ett negativt tankesätt och även haft känslor kopplade till det så kan det nog ta tid att få känslorna att följa med de nya tankarna. Så var det för mig iallafall, för även om man tänkte att allt är bra så kan känslorna påminna en om att man inte brukade tycka så.
En fråga som jag gjort mitt bästa att svara på